tisdag 28 december 2010

Inför årets sista kväll

Har du nyårsfesten redan klar så kan du sluta läsa. Annars kan vi tipsa om följande:
Fester & bufféer” – som förutom recept även innehåller dukning, planering och beräkning av mat och vin. ”Vinterkalas” – vad sägs om en nyårsmeny bestående av blinier, lamm och ingefärsparfait?
30 menyer från Allt om mat” – med kompletta förslag från drink till dessert. Naturligtvis vill man duka lite vackert och då kan man få inspiration av ” Catharina dukar” eller ” Dekorera till fest : tips och trix som hjälper dig att lyckas!”. Även ”Stora boken om drinkar” kan vara användbar en sådan här kväll. Där finns allt från välkomstdrinken till något värmande efter tolvslagets kylslagna raketskjutande. Eller så kan man ju alltid
hålla värmen till samlingen ” Disco fever”.
Gott Nytt År önskar vi alla bloggläsare!

onsdag 22 december 2010

Bengt-Åke Kjell Uncut

Som en lokal kulturmotsvarighet till the Queen's speech på nyår har vi idag lämnat över ordet till kommunens Kultur- och fritidsförvaltningschef Bengt-Åke Kjell. Vi har bett honom summera kulturupplevelser, ge julklappstips samt blicka fram mot 2011.

Tips på en bok
I like John Updike! Allra mest gillar jag hans Rabbitkvartett, de fyra böckerna om Harry Haren Angstrom skrivna med 10 års mellanrum från 1961 fram till 1990. Det är ett starkt och märkligt romanprojekt, kanske rent av den stora amerikanska romanen som man alltid tycks leta efter.

Jag älskar Updikes beska lyricism och bildspråket som bara är så jävla bra. Konstant överraskande, elastiskt, rörande, chockerande och genomträngande! Haren sprattlar mot livets intighet. Det är komiskt. Det är tragiskt. Det är som det är. Kolla bara de här meningarna! ”Harry avskyr plötsligt människor som verkar veta; de gör oss blinda för det faktum att det inte finns något att veta. Vi är alla fyllda med ett fullkomligt mörker.”

Vad ska man säga? Förutom att ta till Flauberts gamla klyscha om Madame Bovary. Haren Angstrom, c´est moi!

Tips på en film
Jag är oförbätterlig och föreslår inte en utan tre filmer, som dessutom är baserade på fyra böcker. Ja, vad fan! Julen är lång. Filmerna är den engelska Red Ridingtrilogin med undertitlarna 1974, 1980 och 1983 och med tre olika regissörer. Böckerna, som också innehåller året 1977, är skrivna av David Peace.

Bakgrunden är den långa jakten på the Yorkshire Ripper under 70- och början av 80-talet. Men den är mer en kuliss än själva handlingen, som i stället rör sig runt poliskorruption. ”The evil twin of Life of Mars” skrev The Guardian när filmerna släpptes i England. De har en fin gråmurrig tidsatmosfär och en sorts märklig skönhet i bilderna trots att det är engelsk crime noir, modell nattsvart. Filmerna avslutas ändå med en renande upplösning, vilket inte kan sägas om Peaces böcker som totalt saknar katharsis. Där finns bara förövare och offer och ingen befrielse. Böckerna är inte översatta till svenska, men läs dem gärna, eller snarare be biblioteket köpa in dem! De utgör en absorberande läsning. Peaces repetitiva stil, som kan vara tröttsam ibland, skapar en otroligt suggestiv stämning som man bara inte skakar av sig så lätt. Jag förstår också att boken med titeln ”1977” inte blev filmad. Den är verkligen skruvad intill det omöjligas gräns. Om man skall jämföra Peace med någon är det möjligen James Ellroy, även om de båda befinner sig på olika planeter.

En sak är säker, både när det gäller filmerna och böckerna. Någon kulturturism till Yorkshire a la Wallander lär det inte bli. Vem vill resa till fucking Leeds efter att ha sett filmerna eller läst böckerna? All heder dock åt Yorkshire Screen Fund som har medverkat till att producera filmerna. Det är rätt befriande att kultur inte alltid måste leda till något annat, som t ex ökade besökstal på restauranterna.

Höjdpunkt bokfestivalen 2010
Jag hade velat lyssna på Kristian Lundberg, men han kom inte. Jag hade velat lyssna på Ann Heberlein, men jag hann inte. Jag hörde dock av vänner att hon hade varit bra. Men jag skrattade, liksom för övrigt hela teatersalongen, gott åt 123 Schtunks version av Shakespeares liv.

En kulturupplevelse i Kristianstad under 2010 som var utöver det vanliga
Det får definitivt bli finlandssvenska Teater Quilts och Teater Mestolas uppsättning av Molieres ”Misantropen” på logen i Yngsjö. Det var fysiskt, det var fräckt, det var fyndigt och det hade en magnifik avslutning som inte ens Theatre Du Soleil hade behövt skämmas över. Tänk er dragshownummer och sketcher om Jörn Donner varvat med Molieres elaka och eleganta ordvändningar. Missa dem inte sommaren 2011, då de sätter upp ”MacBeth”!

Kulturupplevelse att se fram emot i Kristianstad 2011
Det finns många stora och spännande evenemang nästa år. Det är bara att välja och vraka. Själv har jag föresatt mig att försöka ta mig till Maglehemsfestivalen, en gratismusikfestival som blandar musik, poesi och konst. Elsa Hernbrandt och Niklas Blomdahl heter personerna som ligger bakom Jag gillar deras avslappnade laid backattityd till detta med festivaler. Jag tror helt enkelt på dom!

Ett julklappstips
Årets Man Bookerprisvinnare, Howard Jacobsons ”The Finkler Question” är tyvärr inte översatt än, men det är en riktigt bra bok. Det är vuxen läsning om livets väsentligheter, vilket kan behövas under julens infantilisering av oss alla. Roligt och rörande om vänskap, förlust, sex och åldrande mot en bakgrund av det judiska och vad det egentligen är och betyder. Och så är den späckad av minnesvärda formuleringar.

tisdag 21 december 2010

Den som väntar på något gott...

Just nu är det väl mest knäck och gröt i huvudet på de flesta av oss, men det finns ett liv efter helgerna också. Redan den 1 januari sparkar säsong 3 av ”Hipphipp” igång på SVT (se några förhandsklipp här). Det verkar som om Anders och Johan fick en rad nya, roliga uppslag när de reste runt och samlade tips från publiken. Eller vad sägs om att Tiffany ska videoblogga från tvättstugan, Tony och Zunken får hjälp av Antikrundans expert Knut Knutsson för att värdera sitt stöldgods eller att Morgan Pålsson leder ett hätskt debattprogram? Själv kan jag inte låta bli att se fram emot att bekanta mig med den här figuren:Zombien Kenneth som arbetsprövar på bibliotek! Bara idén är så festlig (i alla fall för alla som jobbar på bibliotek) att det nog räcker att han visar sig i rutan för att man ska bryta ihop totalt. Extra kul är det att ingen märker att han är en zombie, de tror bara att han är utbränd! För den som vill uppdatera sig på säsong 1 och 2 så går det bra att hyra dem på biblioteket.

Mer humortips: om du vill kolla på julevangeliet a’ la 2000-talet så gå in på bibliotekets Facebook-sida.

måndag 20 december 2010

En julsaga


För att bygga på julstämningen lite extra såg jag i helgen Disney´s version av En julsaga (A Christmas Carol) i dataanimerad 3D-form, av Robert Zemeckis. Det är en trevlig, spännande och bitvis skrämmande familjefilm (från 11 år) där alla skådespelarna har filmats med speciella dräkter på sig och sedan digitaliserats. I rollerna finner vi bland annat Jim Carrey, Gary Oldman, Robin Wright Penn,
Cary Elwes, Bob Hoskins och Colin Firth.

Filmen bygger på Charles Dickens klassiska bok En julsaga eller också kallad En spökhistoria vid jul och Spökhistorier vid jul (i lättläst version). Originalet kom ut första gången 1843 med engelsk originaltitel: A Christmas Carol in Prose, Being a Ghost Story of Christmas. Berättelsen handlar om den minst sagt surmulne och snåle gamle Ebenezer Scrooge, som avskyr all glädje som hör julen till. På julaftonsnatten får han dock besök av tre andar – De svunna jularnas ande, Den nuvarande julens ande samt De kommande jularnas ande - som guidar Scrooge genom hans liv och får honom att inse vilken obehaglig personlighet han har utvecklat genom åren. Efter detta blir han dock som förbytt, och det visar sig att det faktiskt bor en mycket kärleksfull och omtänksam person längs inne hos Scrooge.


Skrivet av Charlotte

fredag 17 december 2010

Lite julstämmning

Med världens bästa julsång.

Här är texten så du kan sjunga med.

It was christmas eve babe
In the drunk tank
An old man said to me: won't see another one
And then they sang a song
The rare old mountain dew
I turned my face away and dreamed about you
Got on a lucky one Came in eighteen to one I´ve got a feeling
This year´s for me and you So happy christmas I love you baby
I can see a better time
Where all our dreams come true.
They got cars big as bars
They got rivers of gold
But the wind goes right through you
It´s no place for the old
When you first took my hand on a cold christmas eve
You promised me broadway was waiting for me
You were handsome you were pretty Queen of new york city when the band finished playing they yelled out for more Sinatra was swinging all the drunks they were singing
We kissed on a corner
Then danced through the night.
And the boys from the NYPD choir were singing Galway Bay
And the bells were ringing out for christmas day.
You´re a bum you´re a punk
You´re an old slut on junk
Lying there almost dead on a drip in that bed
You scumbag you maggot
You cheap lousy faggot Happy christmas your arse I pray god it´s our last.
And the boys of the NYPD choir's still singing Galway Bay
And the bells were ringing out For christmas day.
I could have been someone
Well so could anyone You took my dreams from me When I first found you I kept them with me babe I put them with my own Can´t make it out alone
I´ve built my dreams around you And the boys of the NYPD choir's still singing Galway Bay
And the bells are ringing out For christmas day.
God Jul och Gott Nytt År

onsdag 15 december 2010

Hur man botar en fanatiker

Fanatiker, extremister och terrorister har funnits i alla tider. Det kanske är dags att få perspektiv i debatten?

"One man´s terrorist is another man´s freedom fighter"
Gerald Seymour, Harry´s game, 1975. Finns i magasinet. (källa: The Yale book of citations)

Fler lästips:
International encyklopedia of terrorism
Wilhelm Agrell: I terrorns spår
Antonio Lobo Antunes: Förmaning till krokodilerna
Anders Bergman: Politiskt våld i Europa 1969-1989
Mike Davis: Bilbomb!
Ditfurth, Jutta: Ulrike Meinhof
Mattias Göransson: Blåvit gryning

Yasmina Khadra: Sirenerna i Bagdad
Doris Lessing: Den goda terroristen
Miles Malleson: Fanatiker
Haruki Mirakami: Underground
Amos Oz: Hur man botar en fanatiker
Magnus Sandelin: Extremister
Sveriges antagande om rambeslut om ändring av rambeslut 2002/475/RIF om bekämpande av terrorism : Departementsserien 2008: 37
Claire Tristram: Efteråt

tisdag 14 december 2010

Julkalendrar

Det har inte blivit av ännu att jag har tittat på årets julkalender på SVT, men tycker det verkar som om den får rätt bra kritik av både stora och små. Den är ett trevligt inslag under december i väntan på den STORA dagen, sen är det ju väldigt olika om den lyckas fånga sin publik eller inte. Diskussionerna om vilken kalender som har varit bäst genom tiderna brukar uppstå och visst är där några som har låtit tala mer om sig än andra. Vilken man sen har som personlig favorit beror väl på vilken generation man tillhör, när ens barn var lagom stora för att bry sig och jag måste i alla fall erkänna att det finns perioder då jag inte har haft någon koll alls. För egen del minns jag Teskedsgumman (1967 och 1976) och Barnen i höjden (1972) bäst, den sistnämnda för att själva kalendern var som ett höghus.
Mina barns favoriter är Mysteriet på Greveholm (1996) och Diselråttor och Sjömansmöss (2002). 1971 års Broster Broster kommer jag ihåg som ett riktigt bottennapp, men minns inte riktigt vad den handlade om mer än att det var ett par som väntade barn. Däremot var 1982 års Albert och Herbert riktigt rolig, kanske mest för vuxna. Vem minns inte Alberts ”tomtetapeter och guvernanter i taket”!?
I Stenudd: Teskedsgumman, Pettson, Pelle Svanslös och alla de andra kan man läsa om alla kalendrar fram till och med 2004 och på SVT:s hemsida finns en lista över hela raden. På biblioteket finns flera av dem på DVD om man skulle vilja se någon favorit igen.

måndag 13 december 2010

Keith Richards


Rockrebellen Keith Richards har - mot alla odds, får man nog säga - hunnit bli gammal. Han fyller faktiskt 67 nu på lördag och man kan väl lugnt kalla honom legendarisk, både som musiker och som levnadsglad och självdestruktiv hedonist.


När han nu skriver sina memoarer handlar också mycket om det tunga narkotikamissbruket från 70-talet och om den mer långvariga alkoholismen. Det är ärligt och rakt skrivet, aldrig självömkande eller ursäktande. Ibland blir det till och med väldigt underhållande, hur nu det är möjligt.


Men framför allt handlar det ju om musik. The Rolling Stones var och är fortfarande ett av de allra största rockbanden och här får man följa dem från insidan. De ständiga bråken med vännen och sångskrivarpartnern Mick Jagger finns med, och han tar gärna till storsläggan när det gäller Mick, som han kallar för "Hennes Höghet". Riktigt intressant blir det när han skriver om arbetet med de stora albumen från tidigt 70-tal, kanske speciellt det besvärliga dubbelalbumet "Exile on Main St." som spelades in under kaotiska förhållanden i Keith franska jättevilla.


Lämpligt nog kommer samtidigt en DVD från just den inspelningen, "Stones in Exile". Här får man bakgrunden till utlandsflytten och höra hur de olika bandmedlemmarna upplevde livet utanför England. Det är ju nästan rörande att man kan bo i Frankrike med en privat stjärnkock och ändå längta tillbaka till det engelska köket!


De distingerade gentlemännen Jagger och Charlie Watts guidar - lite förvirrat - bland olika inspelningsplatser och vi får en hel del aldrig tidigare visat bildmaterial. Och musik i massor förstås! Ett lite förvånande gäng kändisar intervjuas om det klassiska albumet: Sheryl Crow, Liz Phair, Jack White och Will.I.Am från Black-Eyed Peas, bland andra.

Det här är ett måste för alla Stones-fantaster men även andra bör ha glädje av alla bilder från en faktiskt ganska avlägsen tid och alla intervjuer med de gamla farbröderna själva.

Och så var det ju själva skivan då! Den har nyligen släppts i en fantastiskt remastrad version på en CD. En vild blandning av rock, blues, soul, gospel och country. Här finns klassiker som "Tumbling Dice", "Sweet Virginia", "All Down the Line" och den makalösa jublande rockexplosionen där Keith själv tar över sången.
Ett närapå 40 år gammalt album som låter precis lika aktuellt idag. Det blev ju också Stones sista riktigt stora album. Efter det gick det nerför, även om de fortfarande är ett av världens mest populära liveband.

onsdag 8 december 2010

En hyllning till läsningen och dikten


Mario Vargas Llosa, årets Nobelpristagare i litteratur, håller ett tal till poesins försvar.

Undertecknad har läst hans bok Den stygga flickans rackartyg och håller tyvärr med recensenten i Sydsvenska Dagbladet...en driven författare, men kanske lite väl unken kvinnosyn i just den boken. Eller försöker författaren beskriva sin musa? Vill du ha en roligare berättelse om just musor, läs Erica Jongs självbiografi Förföra demonen i stället.

Läs mer om Nobelprisen via Twitter här. Läs Maria Vargas Llosa Papers.

tisdag 7 december 2010

John Lennon

Vissa datum och händelser etsar sig fast i ens medvetande. Man vet precis var man befann sig, hur det såg ut, hur det kändes och vilka personer som var där. Vissa händelser är naturligtvis helt privata, men några är universella t ex morden på John F Kennedy och Olof Palme. För mig, och säkert för många andra, är ett sådant tillfälle den 8 december 1980.

I morgon är det 30 år sedan John Lennon dog.
Jag befann mig på Söderportskolan, vi skulle just börja en lektion i tyska då en av killarna i klassen kom in och sa "De har skjutit John Lennon". Det blev inte så mycket tyska sen och hela natten låg jag och lyssnade på radio där man rapporterade från minnesstunder i New York och övriga världen.
Om man vill veta mer eller försjunka i minnen finns det många biografier om Lennon och Beatles. I år kom filmen "Nowhere boy", som berättas den ganska tragiska historien om John Lennon innan Beatles. I romanen "Jävla John" av Eva Dozzi kan man läsa den humoristiskt skrivna historien om hur en ung svenska träffar John Lennon i Stockholm i början av 60-talet och inleder en affär med honom.
Att det har gått 30 år är bara det ofattbart, musiken finns kvar och nya generationer upptäcker den ständigt, men hur hade det blivit om det som hände inte hade hänt?

måndag 6 december 2010

Mirja Unge


Jag kan fortfarande minnas hur fascinerad jag var av Mirja Unges språk när jag för flera år sedan läste Det var ur munnarna orden kom. Språkets rastlösa och poetiska lekfullhet, samt totala nonchalans av grammatiska regler sticker verkligen ut. Interpunktion lyser med sin frånvaro och ordföljden byts ut i långa slingrande meningar. Unge säger själv i en intervju i Göteborgsposten från 2007 att ”jag är mer ute efter en stämning och en känsla, inte att konkret exakt beskriva vad som händer”.

Det var ur munnarna orden kom är Mirja Unges debutbok och belönades 1998 med Katapultpriset. Det är inte bara språket som imponerar hos Unge, vid en omläsning av romanen kan jag konstatera att storyn fortfarande håller, med råge – den hugger tag, borrar sig in och lämnar ett obehagligt avtryck. Boken skildrar tioåriga Minna som växer upp på landet någonstans i norra Sverige tillsammans med sin mamma, pappa och storasyster Maja. Man skulle väl kunna kalla det en sorts uppväxtskildring ur ett barns perspektiv. Minna är utsatt, både i skolan och hemma. Fristaden är kompisarna som finns på landet, Sebastian och Simon. Men där blir hon också del av en utfrysning av Anna, som är knubbig och inte godkänd av pojkarna. Minna kämpar för att överleva i en skoningslös värld hon inte riktigt förstår sig på, och för att göra det uppfinner hon bland annat ett eget språk. Vid hennes sida finns ständigt katten Sunna. Pappa Johannes framställs som en riktig rå karlakarl som hugger ved och är grov i mun, men han har också en mjukare och konstnärlig sida och står ofta vid sitt staffli med sina färger. Runt Johannes vilar ett obehag och under ytan pyr ett övergrepp. Mamma Kristin är en osynlig och orolig själ som står bredvid och inte ingriper. Storasyster Maja som vill vara stark och stöter bort.

Jag sträckläser Det var ur munnarna orden kom och efteråt tänker jag - herregud vad bra! Och vad otäckt. Och ändå hoppfullt på något sätt. Jag avundas dem som har kvar denna läsupplevelse.

Häromveckan läste jag också: Motsols som är Mirja Unges tredje roman från 2005. Unges säregna språk känns igen, och det är en njutning att läsa även denna roman, även om den kanske inte riktigt mäter sig med debutboken. Huvudpersonen är Hanna, som återvänder från en resa i Filippinerna utan sin vän Thora. Thora har nämligen omkommit i en olycka och hemma i Sverige igen ska Hanna hantera vännens dramatiska bortgång. Relationen mellan Hanna och de förnuftiga systrarna samt den KARMA- och hälsofanatiska mamman är komplicerat. Istället flyttar Hanna hem till mormodern som bor ensam i en lägenhet - förvirrad med alla minnen från förr och hennes uppväxt i Tyskland.

Berättelsen varvas mellan dåtid och nutid, där dåtid är Hannas resa med Thora i Filippinerna, som också skildrar en slags beroendevänskap. Efter Thoras död driver Hanna planlöst omkring i semesterparadiset, letar efter Thora och är oförmögen att acceptera att hon är död. Till sist kommer ena systern och hämtar Hanna. Nutiden skildrar Hannas tillvaro tillbaka i Sverige, då hon fortsätter driva omkring i ett slags förvirrat tillstånd och försöker hitta sin plats i tillvaron. Men på något sätt verkar Hanna och mormodern finna tröst och stöd hos varandra. Väldigt underhållande finner jag mormoderns bryderier kring grannen – en säregen ensling som verkar vara någon slags författare. Mormodern står och spanar i nyckelhålet och lyssnar och följer varje steg han tar. Till sist visar sig intresset vara ömsesidigt och mormodern bjuder in grannen på en sup, och de sitter i soffan som ett nyförälskat par.

År 2000 kom Mirja Unge ut med Järnnätter som är en fristående fortsättning på debutboken, och den står också härnäst på min läslista. Likaså Brorsan är mätt från 2007, som är en novellsamling och det senaste Unge har givit ut.


Skrivet av Charlotte

fredag 3 december 2010

De digitala klyftorna växer

En betydande del av befolkningen nyttjar inte nätets möjligheter. Internet har blivit en klassfråga. Den digitala klyftan växer mer och mer och blir mer tydlig ju mer Internet sprids. Internet har blivit en självklar del av samhället, men inte för alla. Flera grupper ställs utanför när samhällsnyttiga funktioner flyttar in på Internet. För att söka ett jobb så måste man ha en e-post och ha grundläggande internet kunskaper. Alla bankärenden måste ske på internet annars tar banken en extra avgift om du vill betala räkningarna hos dem. Den digitala klyftan är likväl en demokratisk fråga som en samhällsekonomisk fråga. Jag tror det beror på att vi har fastnat i myten om oss själva som ett så framstående IT-land. Det är sant att vi är ett av världens mest uppkopplade länder, men samtidigt finns ett stort digitalt utanförskap i Sverige. Det är cirka 1,7 miljoner vuxna som inte använder Internet alls, och ytterligare 1,5 miljoner som gör det mycket sporadiskt. Människor med låg inkomst och låg utbildning har betydligt sämre tillgång till ny teknik jämfört med medel- och höginkomsttagare.

Klockan 9.00 fredag den 3 dec träffas ett stort antal företrädare för folkbildning, bibliotek och myndigheter m fl för att underteckna eller med logotyp stödja en samverkan för ökad digital delaktighet. Följ evenemanget via www.iis.se/live och twitter #digidel

torsdag 2 december 2010

Julgodis

Det börjar bli dags att fundera på vilket julgodis man ska göra i år. En ohotad favorit är ”Leilas rocky road” som måste vara världens godaste godis. Ska du bara göra en sorts julgodis i år så har du receptet här:

600 g mörk kvalitetschoklad 70 % (funkar lika bra med Marabous mörka)
2 påsar dumlekola (jag brukar dela dem i mindre bitar)
2 nävar mini marshmallows
3 dl salta jordnötter
1 dl skalade pistagenötter

Smält chokladen på låg värme i vattenbad (i en skål över kokande vatten) eller i mikro. Blanda samtliga ingredienser. Fyll smeten i en plåt, cirka 3 cm tjock och låt stelna i kylskåp. När kakan har stelnat, skär upp den i stänger.

En annan favorit är pepparkakskola och även det receptet kommer från Leila Lindholm.
Till ca 50 kolor behöver du:

100 g smör
2 dl vispgrädde
3 dl strösocker
1 dl ljus sirap
1 tsk vaniljsocker
2 tsk pepparkakskryddor

Smält smöret i en tjockbottnad, vid kastrull. Rör ned vispgrädde, strösocker, sirap och vaniljsocker och låt koka utan lock cirka 15-30 minuter. Rör om då och då. Gör ett kulprov för att veta när smeten är färdig. Rör ned pepparkakskryddorna. Häll upp kolan på en oljad plåt. Låt svalna. Klipp i bitar och slå in kolan i smörpapper, förvara kallt.

Mer recept finns det i Johanna Westmans ”Julgodis” och i ” Julgodis (choklad,
marsipankonfekt, knäck, karameller, mjuka kakor, marmelad - och mycket mera).

http://www.receptcentralen.se/julgodis/ finns det också en hel del recept att välja bland. Jag blev väldigt sugen på att göra kokoschokladen som tydligen ska smaka ungefär som Bounty. Det kanske kan bli en ny favorit.

onsdag 1 december 2010

Världsaidsdagen


1 december brukar vara, förutom första lucköppnardagen, den dag då man minns de som dött i aids - World Aids Day .

För att läsa mer om de medicinska aspekterna, av hiv-aids se avd Ve. Du kan också vända dig till sjukvårdsrådgivningen, PION, SMIL, RFSU eller Nationella HIV-Rådet.
Läs mer:
Som en sten i mitt hjärta - om hiv och aids i Sverige och världen
Ann Armstrong: Livets låga
Monika Björk: Nike
Berlie Doherty: Abela
Walter Heidkampf: I sin skugga
Henning Mankell: Eldens gåta (fristående fortsättning på Eldens hemlighet)
Lars Moberg: HIV och AIDS
Gå gärna och se serieutställningen på Konsthallen: Det är bara lite AIDS av Sara Graner. Allt är inte bara elände - man måste skratta också...